Bipolär

Det är väldigt viktigt att du/ni uppmärksammar personens beteendemönster. Har hans/hennes mönster förändras senaste tiden? Kanske denne ligger och sover mer än vanligt? Kanske denne inte vill hitta på saker som alltid varit intressanta tidigare? Kanske personen har börjat skolka/slutat gå till jobbet? Alla de små sakerna som är en förändring kan vara tecken på en depression. Jag vill påpeka att det inte alltid behöver vara så, men om du misstänker att något är fel kan detta vara tecken.

Det är vanligt att en deprimerad person inte vill prata, kanske t.o.m förnekar att han/hon mår dåligt. Det viktigaste är att inte ge upp! Tjata inte för mycket, utan fråga om småsaker. Bara att fråga en person varje dag hur han/hon mår kan hjälpa. Det viktigaste och det som hjälper mest är faktiskt att prata om saker. Det är en klyscha, men det stämmer faktiskt. Självklart är det upp till personen själv att prata men ofta behöver personen en knuff i rätt riktning. 

Om du får personen att prata är detta jättebra! Förmodligen har du hjälpt han/hon mer än du själv förstår. Lyssna på vad personen säger och ge tips/råd så gott du kan. Försök själv att förstå vad personen går igenom och se till att du berättar för personen hur du själv känner inför detta. Kanske han/hon behöver hjälp? Kanske från dig eller från psyk? Prata igenom hur ni tillsammans kan bearbeta saken/sakerna som får personen att må dåligt. Det är viktigt att du visar att du finns där och är villig att hjälpa till. 

Föräldrar oroar sig alltid för sina barn. Om ditt barn visar tecken på depression är det viktigt att du inte pressar henne/honom till att prata med dig, det kommer förmodligen bara få ditt barn att stöta bort dig ännu mer. Barn/tonåringar kan känna sig instängda av press och kanske blockerar allt istället för att öppna sig. Försök att visa att du finns där, visa omtanke och kärlek. När tiden känns rätt - sätt dig ner och prata med ditt barn. Berätta kanske historier från när du var ung, hur du mådde när du var yngre etc. Berätta sedan att du är orolig för ditt barn och berätta om hur du känner inför allt. Det är viktigt att du delar med dig av dina känslor till ditt barn snarare än pressar honom/henne till att tala om sina egna. 

Jag vill påminna att det jag skriver kommer från mig och är mina åsikter. Jag arbetar inte på psyk, jag är inte legitimerad läkare eller något åt det hållet. Allt jag talar om är utifrån erfarenhet av att vara en ung person som lider av psykisk ohälsa. 

Fler tips och råd finns här: http://www.vardguiden.se/Tema/Psykisk-ohalsa/Nedstamdhet-depression/Anhorig/